Påskbussen

Så kommer jag hem och sätter mig ned framför datorn och tänker att jag ska skriva ett av alla de där blogginläggen som snurrat i mitt huvud under veckan, men som jag varit för trött för att skriva när jag väl kommit hem om kvällarna. Och så går det inte. Inspirationen är som bortblåst och de tidigare så lockande ämnena känns antingen för opersonliga eller för personliga. Det är då jag får idén att istället visa upp den påskpyntade stadsbussen jag hamnade på häromdagen. Jag har en stark känsla av att den som var ansvarig för att plocka bort pyntet glömde bort denna stackars (eller ganska lyckligt lottade) buss…

2014-05-07 17.17.16 2014-05-07 17.17.28 2014-05-07 17.17.50 2014-05-07 17.19.00

(Jag ber om ursäkt för de suddiga bilderna, men att ta kort med min mobiltelefon på en skakig buss var verkligen inte lätt.)

En sån där födelsedag

Imorse när jag kom ut i köket hittade jag ett paket på köksbordet. Det innehöll någonting jag väldigt länge har längtat efter och varit på väg att köpa. Men som med det mesta har jag varit både för lat och för snål för att göra slag i saken. Tur då att jag har en sambo som vet vad jag går igång på..

2014-05-06 05.31.4920140506_173112

Dessutom tyckte han att jag skulle skaffa mig en sån här (som jag verkligen inte begriper att jag inte redan har!). Nu längtar jag ännu mer tills vi gör om i arbetsrummet så att jag får en ordentlig arbetsyta att pyssla på!

Jag har faktiskt fått en present redan för ett par veckor sedan också. Den hade jag däremot inte önskat mig. Jag visste inte ens att det fanns någonting liknande. Men som klippt och skuren för mig var den i alla fall!

2014-04-15 18.28.07 2014-04-15 18.40.372014-04-15 18.41.48 2014-04-15 18.41.37  2014-04-15 18.42.14

Den krävde lite montering, vilket ju var rätt kul i sig. Och resultatet? Ett skohjul! Strålande, inte minst då det blev mer plats över till Larsas skor i skåpet där mina förut tog upp all plats. Fast jag ska väl erkänna att de flesta skor i det skåpet fortfarande tillhör mig… 2014-05-06 17.33.40

Det är ju trots allt maj

Det såg så himla varmt och soligt ut när vi klev upp i morse, så vi traskade iväg för att ta en glass nere på stan. Det var inte alls varmt, och inte speciellt soligt heller. Men glassen var god. Och nu kan jag med gott samvete sitta inne framför datorn resten av dagen och bara lata mig, med vetskapen om att jag faktiskt varit ute i alla fall. Och det var ju egentligen hela poängen…

2014-05-02 14.49.14

Ett på gränsen till obehagligt beroende

Jag har världens chokladsug i samband med mens. Varje gång tar det dock lika lång tid innan jag fattar varför jag helt plötsligt blir galen av tanken på choklad. För ett par veckor sedan blev jag sugen på glass på väg till tåget efter jobbet, så jag gick in på pressbyrån. Jag tittar ned i glasslådan och ser massor av glassar som jag vet är goda. Men så fastnar blicken på en Marabou mjölkchokladpinne. Jag inser genast att jag inte kommer att bli nöjd om jag köper den, för förutom ett tunt lager mjölkchoklad är det bara vanlig vaniljglass, och sådant tycker jag är skittråkigt. Men jag kunde seriöst inte slita blicken från den där jäkla glasspinnen. Bara det faktum att den hade den där välbekanta Marabou mjölkchoklad-förpackningen gjorde att jag blev som förtrollad. Så jag köpta glassen, åt upp den alldeles för fort, och sedan började jag fundera kring vad det egentligen var som hade hänt. Varför köpte jag just utan att blinka en glass jag egentligen inte ens ville ha? Så gick det plötsligt upp ett ljus: Jag ska ha mens! Jag borde inte röra mig bland sötsaker den tiden i månaden!

På tal om choklad förresten. Varför känns det mer okej att baka en kladdkaka och slänga i sig den, än att äta allt det godis som ligger i köksskåpet? Jag har liksom med bestämd röst deklarerat att vi inte ska röra godiset innan helgen. Men bakade godsaker var jag fram tills alldeles nyss helt okej med att proppa i mig redan nu (helst igår). Det är inte okej!

Jag känner att jag behöver något att distrahera mig själv med just nu. Annars finner jag mig väl snart stående vid köksbänken med en kladdkakesmet framför näsan utan att jag ens minns hur jag hamnade där…

Jag överlever nog

Så jag blev frisk från den där envisa förkylningen till slut. Tjoho! Sedan fick jag alltså för mig att spendera en dag klättrandes och krypandes på ett ställe där hundratals barn klättrar och kryper varje dag. Ja. Inte min smartaste move ever kanske. För nu är jag förkyld igen. Och den här gången gör halsen också ont. Toppen!

Jag skulle egentligen nattvandra med Polisens Volontärer ikväll. Men eftersom min kropp återigen sagt upp sig stannar jag hemma. Sambon och svärmor får således hålla stan säker inatt på egen hand medan jag latar mig till max här hemma. Inte helt fel det heller faktiskt måste jag säga. Det finns ju påskgodis liksom…

2014-04-17 19.09.45

Bollhav är trots allt roligare än att diska

Tanken var att den här helgen skulle bli en sådan helg där vi fick en hel massa gjort. Jag var egentligen bortbjuden på middag i lördags kväll, men insåg att det var helgen innan påsk och kände att jag verkligen behövde vara hemma och fixa och trixa. (Till saken hör att middagen var i Kumla, vilket hade inneburit att jag spenderat hela helgen 10 mil hemifrån, hemma hos mina föräldrar. Då blir det inte mycket påskförberedelser gjorda på hemmaplan.)

Igår fick vi faktiskt en del gjort. Men så föll det sig inte bättre än att vi bjöd in två kompisar att äta pizza hos oss på kvällen. Lite tid försvann, men det var det värt. Jag skulle ju ändå ha hela söndagen till att pyssla vidare…

Men det blir ju sällan som man tänkt sig. Lagom till att vi var på väg att kicka igång dagen här hemma i morse kom det ett litet sms där några bekanta undrade om vi möjligtvis ville spendera en stund på Busfabriken med dem och deras två barn. Och jag som vanligtvis är fullkomligt urusel på spontana upptåg tänkte att det verkligen var dags för lite ändring på den fronten. Och ”vi behövde ju inte vara där speciellt länge”… Så kom det sig att vi spenderade större delen av dagen jagandes/klättrandes efter två vilda ungar. Skitkul! Stryka dukar kan jag göra en annan gång, och påskpyntet lär inte gå upp i rök om de ligger i lådan en dag extra. Och nu har vi ju fått månadens motion på en enda dag. Inte fy skäms!

Jag vet några som kommer sova väldigt gott inatt..!

         2014-04-13 13.22.24           2014-04-13 13.22.34 2014-04-13 13.23.38

Jag äter på rummet från och med nu

Lunchdags. Jag flexar ut för rast på datorn, släcker lyset på rummet och traskar bort till pentryt. Jag tar ut matlådan ur kylskåpet, lägger upp maten på en tallrik och stoppar in den i mikrovågsugnen. Så plockar jag fram bestick, fyller ett glas med vatten och placerar bestick och glas vid en ledig plats vid bordet. Jag hämtar den nu varma maten och slår mig ned bland några kollegor för att äta.

Det tar kanske tio sekunder. Sedan hörs en kommentar i stil med: ”Oj så mycket ris du har! Du vet väl att pasta är bättre än ris. Om man nu ska ha något av det förstås. Helst ska det bara vara kött och grönsaker.” Kommentaren är tack och lov inte riktad till mig, utan till tjejen bredvid mig. Hon petar lite i sin mat med gaffeln och utbrister: ”Jo jag vet, det blev mycket mer än jag hade tänkt mig! Jag lägger undan hälften. Så, det blir bättre.” Hon skapar en hög av ris på tallriken som hon inte tänker äta. Jag biter mig i tungan och säger ingenting.

Tre minuter senare slår sig två nya kvinnor ned vid bordet (ja, vi är ju mest kvinnor på kontoret, soc-tanter ni vet..). ”Alltså, det här är ju egentligen inte alls nyttigt. Men jag tänkte att det är ju ändå fredag så jag kan ju unna mig lite. Fast jag tänker förstås hoppa över eftermiddagsfikat nu.” Tjejen bredvid kontrar: ”Själv tänkte jag tvärt om. Jag äter bara broccoli till lunch så att jag ska kunna ta en liten bit av den där kakan vi skulle ha till fikat.” Jag funderar på hur många bitar av kakan jag ska ta i eftermiddag. Tre kanske. Eller fem.

Så fortsätter samtalet vid bordet. Matlådor kommenteras, jämförs och ifrågasätts. Någon råkar tala om att såsen faktiskt inte är hemmagjord utan köpt färdig på burk. ”Men tänk så mycket nyttigare den hade varit om du gjort den själv!” Någon annan funderar över vilken pasta som är bäst. Om man nu MÅSTE äta pasta det vill säga. Och min matlust sjunker sakta undan. För det det är väldigt svårt att försöka njuta av en måltid när samtalet runt omkring en endast handlar om fett och kalorier.

Jag blir så trött. Jag vill ifrågasätta, men det fastnar liksom i halsen. Varför ska vi vara så sjukt besatta av vad vi stoppar i oss? Varför är det en sådan synd att bara äta för att det är gott? Eller för att jag råkar vara hungrig? Nej, vi ska skämmas för att vi äter. Till och med jag som egentligen inte bryr mig tar åt mig. Vad tänker de om min tallrik? Vilka kommentarer kommer när jag rest mig och gått?

Men jag vägrar ha ångest för att jag äter. Så hädanefter får jag väl sitta inne på mitt eget rum och äta lunch.

Sjukdom kommer ju faktiskt alltid olägligt

I torsdags kände jag mig lite smått febrig och hängig på jobbet. I fredags var det än värre, men jag härdade ut då det ju var fredag. Sedan tog vi det lugnt i helgen och jag kände mig rätt okej trots allt. Det där sjukliga bröt liksom aldrig ut till fullo. Jag tänkte att jag kvävt det hela i sin linda genom att vila mig igenom helgen.

I måndags satt jag på kontoret och konstaterade för mig själv att jag minsann mådde hur prima som helst. Och även under tisdagsförmiddagen kände jag mig oerhört frisk och kry. Jag lurade febern, ha! Men så på eftermiddagen kom feberkänningarna tillbaka och jag suckade tungt och gick hem lite tidigare för jag tänkte att det nog skulle gå över igen med lite extra vila. Jag blev dock bara tröttare och tröttare och huvudet gjorde ondare och ondare. Så jag gick och lade mig. Och så imorse. Pang! Exakt hela kroppen skrek ut sjukdomssymptom när jag vaknade. Det vara bara att ringa till jobbet och meddela att jag blir hemma. Så trevligt!

Det värsta är att det är utbetalningsperiod på jobbet. Vilket innebär extra mycket jobb som borde göras. Och idag var en sådan dag då jag hade sett till att inte ha några möten inbokade för att på så vis hinna jobba undan lite. Det gick ju strålande… Jag hatar verkligen att behöva vara hemma från jobbet. Och jag hatar att jag har ett sådant kontrollbehov att jag mår dåligt bara av tanken på att mina kollegor ska gå in och jobba undan på min tjänst. Dessutom finns det ju vissa saker som inte blir gjorda om jag inte är där och gör dem.

Jag försöker påminna mig själv om att ingenting är så akut att det inte kan vänta ett par dagar, och att ingen dör för att jag inte är på jobbet. Och jag vet att det är sant, men jag kan ändå inte släppa stressen. Antar att det är någonting jag kommer att få träna upp nu när jag äntrat arbetslivet…

Och som om det inte vore nog ska jag ju på kalas hos min flickvän i helgen. Kan inte vara sjuk då ju!!😦

De senaste kreationerna

2014-03-21 15.43.27                      2014-03-20 16.59.08

Jag är otroligt fascinerad av det här nagellacket. Det är nämligen totalt omöjligt att fånga dess egentliga färg på bild. Jag har försökt med alla tänkbara ljusförhållanden, men det går inte. Det är alltså betydligt grönare än det ser ut, och definitivt inte så blått/grått. Färgen passar sjukt bra till guldfärgen på kedjorna för övrigt. Men det får ni väl föreställa er…

2014-03-15 14.08.54 2014-03-11 07.04.41

Att fånga glittereffekt på bild är ju inte heller det enklaste. Så ni får väl även här använda lite fantasi för att förstå hur himla fint lila/rosa det glittrar. Jag vill ju inte göra det hela alltför enkelt för er.